Finns inget

Det är så jobbigt att ha mixade känslor angående saker,, Att man är helt förstörd, samtidigt som man känner en enorm befrielse.. Man känner sig värdelös och ovärdelig på samma gång..

Så är det för mig just nu.. Jag vet mitt eget värde och säger inte att jag på någotvis mår dåligt.. Det är bara en känsla av total kaos i mitt känsloliv just nu.. Det gäller inte bara pojkvän eller vänner.. utan allt som har med känslor att göra..

Jag står och väger fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan, men ändå är det  så ytligt att det egentligen inte gör någon skillnad.. Det tillför bara en massa strul i den analytiska delen i min hjärna..

Vissa  människor har återgått till roten av det onda, eller rättare sagt det som skapade det onda för snart tre år sen.. Vilket gör att det numer kommer vara väldigt tyst från mitt håll i det fallet.. Som man bäddar får man ligga..

Andra har kommit genom stormen med spaden i högsta hugg, redo att hjälpa mig begrava de lik som finns i mitt hjärta..

Man vet vilka som är ens vänner.. De finns de som aldrig frågar varför.. Utan bara när, var och hur.. Aldrig en tvekan.. De vet att jag inte ber om något om jag absolut inte måste.. Jag ber inte om hjälp förrän jag slagit i botten, är min dumma stolthet som kommer i vägen.. De riktiga vännerna vet utan att jag behöver säga nåt, vilket är helt underbart..

Sen finns de de som måste ha en lång jäkla förklaring till varför jag ber om den saken.. De kan inte tyda mina signaler och även om jag säger något rent ut så måste det ändå förklaras innan de förstår.. De vännerna är jobbiga att umgås med.. De tar mycket energi av mig och när man sedan upptäcker att de, så fort man vänder ryggen till, är tillbaka i gamla spår.. Ja då orkar man inte bry sig längre.. och jag tror det är därför allting ligger så ytligt nu.. Sista förklaringen tog musten ur mig och gjorde att jag inte vill mer.. Jag vill inte behöva förklara för mina vänner när jag väl ber dem om något.. Det ska räcka med att jag säger att det är viktigt..

Jag har inga vänner som känner mig riktigt väl.. Jag håller dem gärna på avstånd.. Inte på ett elakt sätt.. för jag ställer fortfarande upp till 100%.. Jag vill bara inte släppa in nån längre..
Den sista jag släppte in var också en av dem som behövde en förklaring till varför jag behövde en tjänst.. Efter att ha kännt mig i 3 år tycker jag man borde veta.. Kanske därför vi aldrig passade ihop som vänner.. För vem orkar förklara sig hela tiden..

Skolan går helt jäkla fantastiskt om ni frågar mig.. Jag älskar verkligen att få läsa och de närmsta veckorna kommer gå åt till att skicka in massor av uppgifter som jag har liggande på min dator.. Skolan hjälper till att skapa lite kaos, men bara jag andas kommer nog allt att gå bra..

Ska gå och lägga mig nu.. Har ett leende på läpparna och mår ganska gott faktiskt.. Är glad att min kompis tog beslutet att gå tillbaka till 'brottsplatsen' det gjorde det så mycket lättare för mig att sluta undra över vännens omtanke om mig..

Ha det bäst allihop.. För nu finns det ingenting som stoppar mig längre.. Hahaha